Introduktion för telemarketing

Där och då hade i alla fall hälsningsmomentet gått bra. Jag kände mig bekväm i situationen. Eller, i alla fall mer bekväm än jag känt mig tidigare. Det var första dagen på mitt nya jobb inom telemarketing. Ja, inte nog med det. Det var också första dagen på jobb för mig överhuvudtaget – inte bara inom telemarketing.

Hela bilfärden dit hade jag suttit och skruvat mig. Det var mamma som körde mig och hon såg att jag var nervös. Hon lugnade mig med att säga att alla skulle vara nervösa första dagen på jobbet. ”Särskilt när det gäller telemarketing. Herregud, det hade inte jag vågat jobba med. Aldrig i livet” sa hon och trodde att hon var lugnande. Jag brydde mig inte ens om att påpeka dumheten i det hon sa. Jag var för nervös.

När jag hade klivit in i lokalen blev jag väl bemött av en tjej som skulle visa sig vara en kollega inom telemarketing. Hon visade mig runt och presenterade mig för övrig personal och för kaffemaskinen. Sedan kom vi in till telemarketing och då slog nervositeten som hade varit borta en stund till igen.

  • ”Allihop! Detta är vår nya kollega!” hörde jag bara hur hon gapade ut i rummet utan förvarning.

Jag blev lamslagen. Särskilt som ca 15 blickar nu riktades åt mitt håll. Här satt de, mina kollegor, de jag skulle lära känna på telemarketing. Det var nog faktiskt det här som var värst, tänkte jag där och då. För en person som inte har superstark känsla för att socialisera så var det en jobbig sak. Att kliva in på ett jobb, telemarketing eller ej, som helt ny och sedan försöka göra det till en naturlig situation. Det var det verkligen inte. Långt ifrån.

Ganska snabbt kom tre personer fram till mig. Två av dem såg ut att vara i snarlik ålder som jag och någon var nog närmare 30. De log och var trevliga, och jag kände mig något lugnare. De berättade för mig hur länge de varit på just denna telemarketing-avdelning. De frågade om jag var nervös och jag låtsades gäspa för att verka mer avslappnad. Förmodligen var det den sämsta låtsas-gäspningen som någonsin skett inne på just den telemarketing-avdelningen. Ja, kanske till och med sämst på norra halvklotet.

Dela:

More Posts

Vägen till hemstädning

Hemstädning, ja. Detta var någonting som Rolf inte reflekterat över särskilt ofta. Han hade nog förresten aldrig funderat över det överhuvudtaget. Han kunde förstås förstå

Jobba med parkeringsskyltar

Förvånad, måste jag medge att jag blev under min senaste dejt. Det har blivit en vana för mig att dela med mig om mina träffar

Om sköldkörtlar och symtom

Hannes kom aldrig riktigt ifrån det där med att allting känns konstigt med att vara förälder. Han hade ett barn och det fick nog räcka

Farfar fönsterputsare

Turen har fallit på min farfar. Jag talar förstås om min nu ganska omfattande beskrivning av mitt släktträd. Min farfar var fönsterputsare i hemstaden. Han